Att sprida goda idéer är inte helt lätt. Jag hamnade i en diskussion på Twitter (var annars nu för tiden) om ringar på vattnet som en symbol för att goda idéer kan spridas genom goda exempel. Ringar som bildats efter att man kastat i en sten …

Föregångsman kallades det där i det militära för hundra år sedan, gör det kanske fortfarande, att visa genom att alltid vara ett föredöme för hur man vill att andra ska agera. Jag tycker nog att jag är det, försöker i alla fall.
Funderade mycket efter att ha sett Ann-Marie Körlings utmärkta föreläsning från lärardagarna alldeles för sent här om kvällen kring det där med goda exempel, att lära av varandra och dela med sig av vad som fungerat och inte. Hon tar upp betydelsen av nätet som det utökade kollegiet för samarbete, inspiration och spridande av idéer.
Jag känner igen mig i det där. Det senare läsåret har varit fantastiskt på det sättet. Nya kontakter och inspiration som jag försökt sprida vidare. Jag blev nästan lite sugen på att börja jobba igen, när jag hörde henne, vädret är ju ändå inget att ha.
Varför är det så egentligen att få till det där med att lära av andra? Varför äts tiden upp av så mycket annat som egentligen inte är lika viktigt?
Vidare i A-M Körling´s föreläsning talar hon om det vi inte ska diskutera på den gemensamma tiden. Om att samtalen på nätet ibland kan var mera positiva och framåtriktade.
Samarbetet i arbetslagen tar så mycket tid från det vi egentligen borde prata om och hur vi borde prata om det. Är det här en av propparna i skolan, att vi diskuterar sånt som inte leder så mycket framåt utan handlar om det praktiska. Och sen finns ju alltid “kepsfrågorna” förstås. Missförstå mig inte, jag pratar också om sånt som inte leder till just något alls men då får vi väl hjälpas åt att hejda varandra.
Ibland känns det tungt – varför vill inte flera åt samma håll som jag? Då är det tur att nätet finns, här kan man hitta andra som funderar på samma saker och vill åt samma håll.
Min skola diskuteras mycket i lokal media just nu, nedläggningshotad som den är, men som en kollega sa, de goda idéerna måste fram, spridas. Vi måste visa hur bra vi är och varför det var rätt att inte lägga ner skolan. Det är väl nu om inte förr som vi måste lära av varandra, göra ännu bättre. Now is the time!
Ringar på vattnet. Den där stenen i vattnet kan ju både irritera och röra om förstås. Jag kan också tycka att jag är tjatig när jag går på om att datorerna måste användas mera och jag vet vilka irriterar när jag gör det. Den irriterade kommer inte att vilja se fördelarna. Alltså, planera ditt stenkastande noga.
Mitt första förslag, stenkastare, är ju ingen passade benämning på den som vill sprida sina idéer. Nästa förslag, ringspridare var klart bättre men till slut fick jag tips om den hittills bästa benämningen på den som sätter igång processer och sprider idéer hos många.
Kasta smörgås, föreslog Karin Brånebäck, det blir flera studs och flera ringar som sprids samtidigt. Helt rätt, jag utnämner mig själv till Smörgåskastare under nästa läsår. Tänker kasta många, för att inspirera och kanske irritera lite också. Var med och hjälp till!

Kasta smörgås, Wikipedia
59.616073
16.552752